Att vid flytt från hemstaden, eller för all del -landet, starta en blogg för att vidarebefordra sina erfarenheter till de som blev kvar är en ritual som under det tjugoförsta århundradets gryning har blivit lika invävt i det kollektiva medvetandet som den första Systembolagsvisiten, införskaffandet av epatraktor på landsbygden, och svart kostym på studenten. Några få avantgardister avviker från mönstret, men förblir undantag snarare än regel.
Noteras bör självklart att det även är regel att de ambitiöst uppstartade bloggarna tenderar att ha en livslängd liknande en dagssländas. Just därför säger jag inte att jag ska ge er upprepade uppdateringar om mitt liv de närmaste fyra åren; jag kommer inte aspirera att göra ett levande reportage över studentlivet, då det redan finns de som klarar av den uppgiften betydligt bättre än jag skulle; jag säger inte att jag kommer vara ett ständigt rapporterande urverk.
Det jag kan säga är att jag aspirerar emot att låta er, vänner och familj i det gamla landet, då och då få veta att jag lever med någorlunda hälsa och esprit.
Se det som ett valmanifest. Mycket kan sägas, men det mesta förblir långrandiga ambitioner snarare än realpolitik. Det fråntar dock inte ambitionen och viljan bakom det hela: låt oss hoppas att jag får något skrivet, och att ni kan få något nöje av att läsa det.
0 kommentarer.:
Post a Comment