En veckas minnen och luckor

Medan valets dyningar långsamt planar ut i ett skandinaviskt land bortom Nordsjön sitter jag i ett rum med en stor klädhög på golvet, och ett numera fungerande element. Precis som valet precis börjar försvinna ur ens medvetande börjar Fresher's Week på riktigt att förflyttas till minnets imperfekt. Innan de spridda minnesbilderna av åtta dagars fest helt försvinner tänkte er nestor skriva ner en del reflektioner kring galenskapen, och förhoppningsvis kunna täta en och annan lucka för egen del.

Allt sker självklart bohemiskt utan kronologisk ordning eller inbördes sortering.

• Det tog oss en natt att bli den designerade "Party flat". Vi satt stillsamt och diskuterade när vi skulle gå ut, när plötsligt ett gäng rödklädda faddrar från QMU stormade in i köket och med lika delar morot och piska drog ner oss till bottenvåningen för dryckeslekar. Sedan dess har det gått utför.
• Dagen efter, när ytterligare fyra flyttat in och tio av tolv kadetter var på plats, var vi även kända som "the lads' flat". Kvällens fest -- till vilken faddrar från både GUU, GUSA och till och med en förrymd QMU:are vid namn Kev, hade dragit sig -- cementerade ryktet. Vårt kök demolerades dagligen fram till torsdagen, fem nätter på raken. Eller för den delen sex, om du räknar in fredagskvällen när mina kamrater satt och skrålade och söp sig fulla utan gäster.
• En rödhårig tjej från Liverpool pratades med i två timmar med, och pussades på därefter, i måndags (eller var det tisdags?). Hon hörde aldrig av sig igen.
• Söndagen eller måndagen -- som ni märker har det hela, likt stenciler i en vattenpöl, flutit ihop till en enda degig massa -- hamnade jag av en slump ensam på GUU. Resultatet var att jag krökade bort både minne och £40 med deras faddrar, och hade en kanonkväll. Vad exakt de fyrtio quiden spenderades på står dock fortfarande skrivet i stjärnorna, och jag hoppas mest att det inte är något olagligt.
• Bakfyllan har varit överkomlig; magen mindre så.
• Jag har totalt fem nummer i min telefon vars ägare jag står helt handfallen att komma ihåg.
• The Fraser Building, f.d. "The Hub" på campus, serverar lagad mat för cirka £2,5. Mat finns även på SubWay i GUU:s huvudbyggnad, och i The Food Factory på QMU:s översta våning. Ett indiskt ställe kallat "The Curry Leaf" på Byres Road serverar curry med dricka för £5 till lunch. Lunchmässigt kunde SverigSäke inte saknas mindre.
• Ashton Lane, gränden som alltid smälls upp i reklam för Glasgows West End, har visat sig vara endast hundra meter lång.
• En tjej på våningen under oss har konstaterat att jag alltid tycks vara halvnaken när hon kommer upp till vår korridor. Jag skyller på kosmiska sammanträffanden men hon verkar misstänksam.
• Totalt fem svenskar och fyra finnar har hittills påträffats.
• I måndags väcktes hela Cheviot House av brandlarm halv åtta på morgonen. Samma rum har därefter utlöst brandlarmet ytterligare två gånger.
• Guinness serveras i plastglas i GUU:s Beer Bar och smakar likväl bättre än den i det gamla landet.
• Skottarna reagerar generellt mycket negativt på det svenska valresultatet.
• Vår hyresvärd har hotat våra rökande korridorskamrater med vräkning om de röker på balkongen en endaste gång till.
• Badkaret -- ty ett sådant har vi -- har använts för fest två gånger.
• 30% av alla plastkassar från mataffären går år helvete på vägen hem. Åh, Storbritannien.
• Att vandra över en bro och skåda ner i den ravin genom vilken floden Kelvin flyter är överväldigande vackert. Malmös kanaler kan känna sig kraftigt utmanade.
• Tennent's smakar inte så illa som man skulle kunna tro. Ljummen Stella smakar dock ännu värre än man kunde förväntat sig.
• GUU har nio barer och samtliga har besökts några gånger för mycket under den senaste veckan.
• Mina svar i "Never Have I Ever" på diverse förfester har permanent färgat bilden av svenskar som alkoholiserade och avtuppade.
• Återställare funkar.
• Klubbarna kan av okänd anledning inte göra Jägerbomb (alt. Svartbomben). Istället för att fylla ett shotglas och släppa ner det i ett helt glas med Red Bull hälls en shot upp i ett plastglas av standardmått -- ty ej heller shotglas tycks vara på modet här -- och späs ut med lite Red Bull. Ingen förstår min klagan, och när jag hinkade i mig riktiga bombar på förfesten i lördags såg de på mig med skepsis och konstaterade att jag gjorde fel. Åh, Lund, where hast thou gone?
• Några av mina korridorare verkar, om möjligt, ännu mer förstörda än mig.
• Skumparty är kul, tills skummet kommer och letar sig in i öron; ögon; näsa och hals. Jag får erkänna mig mossig och väljer att kalla konceptet för galenskap.
• Synen som allt eftersom tornar upp sig när man tar rulltrappan från tunnelbanan till Glasgows centrum är en typisk sådan där syn som man aldrig kan tröttna på.

Jag missar sannolikt en hel del, men det är att vänta. Veckan har varit lång, händelserik och helt underbar: som en följd har många minnen smält ihop med varandra, och andra har helt enkelt förlorats redan samma natt. Nästa steg i livsstegen torde vara förvandlingen från nyanländ fyllkaja till hårt arbetande student, men jag har hopp om framtiden. Om inte annat får jag väl säga att det svenska valresultatet varit en oväntat kraftig motivation för mig att plugga Politics i fyra år; jag antar att jag borde tacka svenska folkets ljusskyggare delar, men jag tror jag låter bli.

Fridens till nästa gång.