Varför Delphi trots allt var bättre än Murano Street

Efter att tidigare ha sablat ner på delar av det svenska universitetsväsendet känns det, såhär tre veckor efter flytten från det Gamla Landet, som läge att påpeka att kära Lund trots allt är överlägset Glasgow på vissa punkter. Främst bland dessa är det av universitetet tillhandahållna boendet.

De möjliga SSKK:are som kan tänkas läsa det här skakar säkerligen vantroget på huvudet. Har han redan glömt allt? Hur AFB byggde en mur, hur vi myglade oss runt bestämmelser och direktiv utan logik, och de konstanta hoten om vräkning i samband med fester av fin kaliber?

Pojkar och flickor, ni har ingen aning. SSKK hade, anda och vilja till trots, inte överlevt en termin i det Stasiliknande system som är wardens, senior residents och security. De förstnämnda är våra hyresvärdars anställda, som ska se till att diverse regler efterföljs. Bland dessa finnes att ingen rökning får ske på balkongen; att det ska vara tyst vid 23:00 (vilket visserligen är mer generöst än 22:00-regeln som på vissa håll gäller i Lund -- skillnaden är att den här kan få säkerhetsvakter att storma in i ditt kök och ryta om tystnad och regelbrott); att böter kan ske om köket är för stökigt; och att man inte får ha gäster på rummet i mer än tre dagar. Dessa måste dessutom checkas in i receptionen.

Senior residents är ett steg ner i näringskedjan. Dessa är "äldre" studenter som alla tycks gå tredje året och likväl vara lika gamla som mig, och givet in dedikation till sina arbetsuppgifter var de alla sannolikt mobbade på dagis. Deras huvudsakliga arbete är att rapportera störningar, så att någon ska komma till vår korridor och berätta för oss att vi är hemska människor som ska hålla käften efter elva. Jag antar att jag inte behöver tillägga att vår senior resident knappast är särskilt populär.

Security är, namnet till trots, ganska så reko. Styrkan består huvudsakligen av äldre män som, hör och häpna, har både en del överseende och en gnutta humor. Likväl indikerar deras existens en markant skillnad emot Lund; där AFB i värsta fall ringde in Securitas att kontrollera våra större fester vid ett tillfälle under kvällen, så är denna styrka aktiv dygnet runt. Kombinerat med faktumet att kollektiv bestraffning tydligen fortfarande är vanlig praxis i Storbritannien så kan man utan större bryderier konstatera att man här hålls i betydligt kortare koppel än i Lärdomsstaden.

Avslutningsvis kan konstateras att korridorerna generellt har delade duschar och toaletter, vilket har en tendens att funka finfint tills dess att någon under en festnatt skiter på toastolen snarare än i den. Toppa med faktumet att dörrar och väggar är papperstunna och att kyl- och frysutrymme är exakt 50% av motsvarande i Lund, så kan man bortom allt tvivel konstatera att jag saknar Delphi så att det svider.